Idag slog det mig att jag ska hålla på med PREnet i ungefär 7 månader till. 7 månader, är inte det en evighet?! Än så länge älskar jag det, tycker det är så enormt skönt att alltid veta vad jag ska dricka till frukost och lunch och så älskar jag jordgubbsshaken! Om 2 veckor har jag nästa BIA och jag hoppas verkligen att jag då ska ha klarat mitt andra delmål, -10 kg.

Jag är verkligen stolt över vad jag åstadkommit och PREnet är verkligen så rätt för just MIG. Det är ofattbart hur många år jag har slösat på att vara överviktig och jag kan inte förstå att jag inte tagit tag i detta tidigare. Men jag har alltid varit tjock, så jag har liksom bara sett det som en del av att vara just mig, men jag har aldrig trivts med det. Under 4 månader 2007 gick jag ner 11 kg, men där stannade det av och den vikten var jag ändå rätt bekväm med. Det är 13 kg från nu, och det känns verkligen inte långt borta. Jo, om jag jämför min kropp då och nu, men jag vet att jag kommer klara det och mer därtill. Men då har jag ju faktiskt varit gravid och då är det ju fullt normalt att kroppen förändras. Lite slapp hud här och var :-) 

Jag ångrar att jag inte tog någon helkroppsbild just innan jag började med PREnet för att kunna jämföra, och nu känns det inte som någon idé då jag själv insett vilken skillnad dessa 7,4 kg faktiskt gjort! Visserligen kommer jag nog inte vilja titta på bilderna så ofta, men det kan vara bra med en påminnelse då och då när man kämpar för att behålla vikten. Det som skrämmer mig just nu är just vad som händer när jag gått ner det jag vill. Kommer hela mitt liv vara en viktkamp? Men jag ska försöka att inte spå i framtiden, utan att leva i nuet. Det blir vad det blir, och smal ska jag blir oavsett! :-) Har mina "skinny-jeans" i byrålådan som bara väntar på att användas igen!

13 kg lättare oktober 2008. Detta är min PEPPbild och nu har jag tänkt ungefär 10 kg mindre än då.