Idag under lunchen hann vi bli rejält rädda här hemma. Gabriel satte en potatisbit i halsen! Oftast brukar han kunna hosta upp om det fastnat lite, men den här gången satt den verkligen fast. Jag har nog aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv  och paniken i Gabriels ögon var det värsta jag någonsin sett. Dum som jag är kör jag in mitt pekfinger i halsen och försöker.. ja jag vet inte vad men typ mosa den? Och det var ju verkligen inte klokt med tanke på att jag hade kunnat råka peta ner den ännu längre. Den gick i alla fall sönder och Gabriel kunde tillslut spotta ut allt. Just då var jag helt förstörd och det enda jag får ur mig är "förlåt, förlåt, förlåt.." och när tårarna börjar spruta börjar min lilla älskling skratta. Men det övergick sen till tårar och efter ett par minuter var han lugn i min famn igen. Jag mådde fruktansvärt dåligt och jag var helt skakig i kroppen ett bra tag efter det.. Gabriel var tack och lov glad och nöjd och vi satt och kramades massor. Alltså jag har varit på en första hjälpen kurs för barn så jag VET vad man ska göra vid ett sånt tillfälle, men nu vet jag ju hur jag reagerar när det faktiskt händer på riktigt.. Jag hann till och med tänka mig det värsta scenariot, och trots att allting kanske var över på 30 sekunder så kändes det som en evighet. Fyy, jag känner mig fortfarande jätte hemsk.. :´-(



Mitt ALLT här i livet!