Vi har haft en mysig dag tillsammans med bästa K och V! Gabriel var inte på topphumör till en början, men det tog inte så lång stund så var det full fart på både han och Vendela! Och jag och Kristina surrade över en kopp kaffe.

Gabriels mormor kom förbi en snabbis med allt Tupperware och Gabriel fick en present av henne. Ett tårt-/fikaset från TW i miniformat. Så himla sött! Nu kan han bjuda sina vänner på låtsasfika hihi. Fast han har ju inge fika! Han får önska sig lite mjukisfika av jultomten :-)

Det är verkligen miiini.

En annan sak också.. Jag följde med mamma och handlade ikväll och i huset brevid vårat ser vi en kille som kört fast med sin bil, rejält. Svårt att förklara hur, men ena bakdäcket var i alla fall 20 cm ovanför marken och en cementgrej höll fast bilens underrede. En lite felplanerad backning helt enkelt. Vi stannade och försökte hjälpa honom, putta på bilden, dra den med mammas dragkrok m.m men det hände dessvärre inte mycket på grund av halkan. Sen kom en till bil med mer folk och tillslut kom bilen loss. Men det som irriterade mig var att det körde förbi någon till bil och det gick förbi massvis med folk, men ingen frågade hur det gick eller om den stackars killen behövde hjälp. Alltså är det så svårt att hjälpa andra människor? Tycker det är ofta folk bara går förbi och låtsas som att det regnar när någon uppenbarligen skulle behöva en hjälpande hand. Ibland undrar jag vars människors medkänslor försvunnit? För mig är det en självklarhet att hjälpa någon som behöver det. Och även om man kanske inte är till sån stor hjälp tycker jag att man i alla fall kan fråga om man behövs, det är väl inte mycket begärt? Nåja, guldstjärna till den andra killen som stannade och till min mamma!