I två veckors tid har Gabriel fått gråtattacker i sömnen och skriket han har just då är helt annat än alla andra skrik han normalt "har". Vi har funderat rätt mycket och i måndags pratade vi med vår BVC-sköterska om det. Hon förklarade då att det kan vara så kallad "nattskräck". Detta brukar dock visa sig först hos äldre barn men kan ibland även drabba spädbarn. Nattskräck beror tydligen på en dåligt fungerande övergång mellan den ytliga sömnen och djupsömnen och därför ofta ungefär samma tidpunkt varje natt. Och när jag tänker efter så sker detta ungefär 30 - 60 minuter efter det att han somnat. Det är verkligen jätte jobbigt när han får dessa attacker. Han gråter hysteriskt och pulsen blir skyhög. Han blir så ledsen, och de gånger han vaknar till ser man verkligen paniken i hans ögon. Jag börjar gråta varje gång, jag mår så otroligt dåligt när han är ledsen :-( Önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra.. Men vi brukar bara ta upp honom och krama om honom, och efter några minuter ger det med sig och han somnar om. Detta är givetvis ingenting farligt, men jag hoppas innerligt på att det ger med sig snart.. Jag skulle göra allt i världen för Gabriel och jag känner mig så hjälplös när jag inte kan skydda honom mot detta..

Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka sova. Tänkte kliva upp tidigt imorgon och dona på här hemma på morgonen.

Godnatt!