Förlossningsberättelse

Torsdagen den 16 juli åkte vi under planerade omständigheter in till förlossningen på Sunderby sjukhus. 07.45 startades en CTG-kurva och de tog ett blodtryck. Omkring 08 fick jag en tablett (Cytotek) vaginalt, denna innehåller ett hormon som ska framkalla värkar. Sen blev det upp och promenera i ett par timmar, det blev några rundor runt sjukhuset!

11.15 startades  ett CTG. Efter en undersökning konstaterades det att jag var öppen 1,5 cm, men hade fortfarande inga värkar så jag fick ytterligare en tablett. Och mera promenader :-)

Omkring 15.00 börjar jag äntligen få värkar, de är väldigt smärtsamma och jag får i princip omöjligt att röra mig. I samma veva är mamma och Björn i krokarna, så de kommer på en liten snabbvisit när vi ändå är nere i entrén och fördriver tiden. Då helt plötsligt när vi står och pratar känner jag hur någonting helt plötsligt "lossnar" från livmodern. I hopp om att det var vattnet som gått gick vi genast upp till förlossningen igen! Där konstaterades det att det var slemproppen som lossnat, inget märkvärdigt alltså. Att den går är inget tecken på att förlossningen är påväg att starta.

16.15 körs det en ny CTG-kurva och jag får prova på akupunktur. Detta var dessvärre ingenting som lindrade smärtan från värkarna. Jag får då prova lustgas, och som jag började fnissa :-) Tillslut fick jag in tekniken och det lindrade rejält under värkarbetet.

17.00 görs en ny undersökning och jag är då öppen 4 cm. Värkarna blir mer och mer påtagliga och jag ber om epidural (ryggmärgsbedövning). Det fästs en elektrod på bebisens huvud och jag får dropp i väntan på narkosläkaren.

18.15 kommer narkosläkaren och han lägger in epiduralen. Jag känner snabbt hur effektiv den är och lägger ifrån lustgasen. Efter detta börjar jag piggna till ganska mycket, är uppe och går med gåbord för att hjälpa bebisen att sjunka ner i bäckenet.

19.45 genomförs en undersökning och jag är öppen 5 cm.

20.30 blir värkarna otroligt smärtsamma. Jag har ännu inga sammandragningar, så det ges hormondropp för att hjälpa till. Jag får också en extra dos epidural.

21.40 är jag öppen 6 cm.

22.30 börjar jag använda lustgasen igen. De kopplar bort hormondroppet i väntan på att mina egna värkar ska komma igång, de värkar jag haft hela dagen är påtvingade "låtsasvärkar".

00.00 tar läkare beslut om att jag behöver vila då de riktiga värkarna fortfarande inte kommit igång. Jag får tabletter som gör att värkarna avstannar samt sömntabletter och morfin. Vid denna tidpunkt minns jag inte mycket mer än att jag hade väldigt ont!

Runt 04.00 vaknar jag av att jag har kraftiga sammandragningar. Nu har värkarbetet äntligen satt igång på riktigt! Jag bokstavligen flyttar in i lustgasmasken :-) Nu gör det verkligen ont! Jag ligger bara och skriker, fanns liksom ingen annat jag kunde göra för att hantera smärtan. Efter detta är allt svart, minns inte mycket fram tills dess att krystarbetet startade. Så det är Simon som fått återberätta.

07.00 ringer de efter narkosläkaren för att jag ska få ytterligare en dos med epidural. Han var dessvärre ett riktigt pucko som inte alls hade bråttom trots det att förlossningsläkaren sa att jag skulle föda så smärtfritt som möjligt eftersom jag nu knappt hade några krafter kvar alls.

08.00 följer Simon mig på toaletten. Detta minns jag faktiskt själv, och jag kan knappt gå. Jag har ingen ork eller kraft i höger sida, så han får kämpa för att hålla mig upprätt. När jag sen kommer tillbaka till sängen och lägger mig ner känner jag ett enormt tryck neråt.

08.30 konstateras det att jag är öppen 10 cm och att det är dax att börja krysta :-) 11 minuter senare, 08.41 var han ute, våran efterlängtade son. Lyckan var total!


Kommentarer
Postat av: ida

här sitter jag på tåget å blir alldeles tårögd. så himla fint. är jätteglad för er skull.

men det där om 10 centimeter... gud, önskar att jag hade skippat att läsa det. låter ju sjukt otäckt :)

2009-07-30 @ 17:19:33
URL: http://idaaxelsson.blogspot.com
Postat av: Nina G

Det där var nog den mest censurerade förlossningsberättelsen jag någonsin läst, men det kanske bara betyder att det var en positiv upplevelse för dig? Trots smärtan, menar jag. :) Varför åkte ni till Umeå egentligen?

2009-07-30 @ 18:34:27
URL: http://regnbagsfamiljen.blogg,se
Postat av: Ronja nilsson

Så underbart fin berättelse, Ta hand om er!

2011-07-23 @ 10:34:41
URL: http://ronjaochfredrik.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0