Vi har haft en supermysig helg! I fredags hade vi Nina hennes fru Marlena på besök. Jag har inte träffat Nina på väldigt många år, så det var himla roligt! Dessvärre lär det dröja ett bra tag till innan vi träffas nästa gång, då de bor i Oslo, men tacka vet jag internet så man kan höras ändå :-)

Igårkväll hade vi fullt hus. Malin, Victoria, Simon och Henrik var alla på besök :-) Det blev en omgång BUZZ och surr i flera timmar. Gabriel verkade inte tycka det var för mycket folk i alla fall, han låg mest och mös/myste (?) i Malins famn. Han trivs verkligen bra hos "Tant Malin" ;-) 

Idag tog jag och Gabriel sovmorgon till 12 (med flera amningar emellan förstås). Fick en chock när jag upptäckte vad klockan var! Sen var jag iväg och handlade och letade nappar över halva stan. Gabriel tycker bara om nappar i latex, de i silicon ramlar bara ut ur munnen. Och på tredje matvaruaffären hittade jag äntligen rätt nappar. Jag höll på att bli tokig! :-) 

Ikväll har vi haft Malin här på middag. Älskar verkligen middagsbjudningar! Varför gör man inte det oftare egentligen?

Nu ska vi bara vänta på att lilleman somnar så ska vi själv gå och lägga oss! Han vill inte alls somna i sin egen säng ikväll, så han ligger här brevid i pappas famn.

Godnatt!

Idag har jag köpt kort, kuvert, och diverse småprylar till dopinbjudningarna :-) Blev lite dyrare än vad jag tänkt mig, men det känns mer äkta och personligt att ha gjort dem själv! Ska bli roligt att pyssla med dem :-)

Imorgon ska jag och mamma iväg till Luleå för en liten shoppingtur. Både jag och Gabriel behöver  lite nytt i garderoben. Jag kommer fortfarande inte i mina gamla kläder, och det är inte så roligt att använda mammajeans en och en halv månad efter förlossningen. Är lite "nervös" över att lämna Gabriel hemma, jag har inte varit borta från honom längre stunder ännu. Men man rekomenderar ju inte att spädbarn ska vistas i stora folksamlingar de första månaderna på grund av att de inte har byggt upp sitt immunförsvar ännu. Och ja - jag är en nojig förstagångsförälder, men Gabriel är mitt allt och då tar jag hellre det säkra före det osäkra. Han har ju varken problem med ersättning eller flaska, så han har det bättre hemma med Simon än i ett rörigt köpcentrum. Det är nog bara mina bröst som kommer få lida då det blir några timmars amnings-uppehåll!

Gabriel har precis somnat (istället för att vakna vid den här tiden), så jag ska passa på och lägga mig nu jag med :-)
Godnatt!

Än en gång: ursäkta den dåliga uppdateringen!

Det har varit en lugn vecka, vi har verkligen gått på halvfart här hemma. Gabriel har fått för sig att han ska vara vaken mellan 23 - 02 varje natt :-) Så vi är rätt trötta allihopa! Visserligen är han jätte gosig under dessa timmar. Han vill äta en gång, sen ligger han bara och tittar runt lite, skrattar och mår gott!

Tidigare idag var vi alla tre upp på stan en sväng! Skulle till Åhléns och kika lite vad de hade för kort. Jag ska nämligen göra egna inbjudningskort till dopet och har redan en idé om hur de ska se ut, men hittade ingenting passligt! Så vi får gå igen imorgon då lite fler affärer har öppet. Bokia kanske har? Efter det gick vi till Gabriels farmor där vi blev bjudna på middag :-)

Nu ska jag plocka undan lite här hemma, sen blir det nog en tidig kväll!

Tillagning (8-10 bitar)
1. Kör kex och smör i matberedare. Tryck ut blandningen i botten på en pajform eller en bakform med löstagbar botten. Låt stå i kylen medan fyllningen görs.

2. Lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten.

3. Häll grädde och socker i en tjockbottnad kastrull och sjud på svag värme tills sockret har löst sig.

4. Ta upp gelatinbladen ur vattnet, krama ur och rör ner dem i grädden. Ta bort kastrullen från värmen och låt svalna något.

5. Mixa hallonen med mixer-stav eller i matberedare till en puré. Rör ner cream cheese och purén i grädden. Vispa till en slät kräm och häll den i pajformen.

6. Låt pajen stå i kylskåpet i minst 3 timmar eller tills den har stelnat.

Jag fullkomligt älskar att vara mamma! Vi bara myser hela tiden, han är så gó Gabriel :-)

Imorgon ska vi till BVC för att väga honom. Jag hoppas att han gått upp bra i vikt och att vi snart får börja låta honom bestämma när det är matdax samt minska tillmatningen. Vi måste fortfarande väcka honom på nätterna för att han ska äta, och det är inte alls populärt kan jag lova! Han brukar protestera ganska mycket :-) Imorgon får jag heller inte glömma bort att köpa frimärken. Måste skicka intyget om tillfällig föräldrapenning (från våran sjukhusvistelse) till försäkringskassan och Gabriels namn- och folkbokföringspapper till skatteverket. Oskar Gabriel Björk är hans fullständiga namn :-) Oskar är efter Simons farfar, och vi tyckte det klingade fint tillsammans med både för- och efternamn!

Ska ta en promenad till Sy- och barnvagnsbutiken imorgon också. Jag har hittat ett babygym från Fisher Price jag vill köpa till Gabriel, och det vore smidigt om det fanns här i stan. Men tyvärr så är utbudet på barnartiklar är inte det största här i våran lilla stad!

Nå ja, nu är det matdax för Gabriel och sen ska vi sova :-)
Godnatt!

Nu tänkte jag ta mig tid och berätta lite om våran vistelse på Umeås sjukhus och varför vi blev remitterade dit.
Anledningen till detta är för att Gabriel drabbades av såkallad AB0-immunisering. Den typen av immunisering uppstår då mamma och barn har olika blodgrupper. Jag är 0+ och Gabriel är A+. Under graviditeten bildade jag antikroppar mot hans röda blodkroppar. Och när han låg i magen fungerade moderkakan som ett slags reningverk och han var då helt opåverkad, men såfort han föddes och hans kropp skulle börja sköta allt började mina antikroppar bryta ned hans blodkroppar och ett bilirubin bildades och han fick gulsot (det är bilirubinet som gör dem gula). Det var blodprovet vid läkarundersökningen för nyfödda som avslöjade ett väldigt högt bilirubinvärde gentemot hans låga ålder, vid tiden för läkarundersökningen var han ungefär 6 timmar gammal.

Behandlingen till detta tillstånd beror på hur högt bilirubinvärdet är. Oftast räcker det med att barnet ljusbehandlas, de ligger då under och eller på en lampa som lyser med vanligt dagsljus eller i vissa fall måste det ske ett blodbyte. Gabriels värden vars såpass höga att han låg i "blodbytes-zonen" och det kan de inte göra på Sunderbyn och därför fick vi åka till Umeå där det finns både specialister och resurser inom detta område. Tack och lov räckte det med flera dygns ljusbehandling och Gabriel behövde inte genomgå något blodbyte.

Det blev en väldigt märklig dag - den lyckligaste dagen i mitt liv förvandlades till en mardröm. Det var kaos. Detta hade dock kunnat undvikas om vi fått någon typ av information eller liknande från Sunderbyn. Ingen läkare hade "tid" att förklara för oss vad som egentligen hänt eller varför. Vi frågade, men fick aldrig några svar. Ju mer jag tänker på hur vi blev bemötta desto mer arg och frustrerad blir jag. Jag hann många gånger tänka det absolut värsta, trodde ärligt talat att jag inte skulle få hålla honom i mina armar levande igen.. Så förbannat onödigt, då detta tillstånd inte alls är speciellt ovanligt eller farligt!

Nå ja, 21.30 flögs jag och Gabriel med ambulansflyg till Umeå, Simon fick ta sig dit på egen hand. Malin och Johan, två underbara människor ställde upp och körde honom 30 mil en fredagkväll. Kommer aldrig någonsin kunna tacka dem tillräckligt ♥ Men jag hoppas att dom vet hur mycket dom betyder för oss :-)

Väl framme i Umeå togs Gabriel omhand av sjuksköterskor och läkare, han kopplades till en massa apparater och påbörjade ljusbehandling. Simon anlände ungefär en timme efter oss. Vi fick då prata med en läkare som förklarade för oss vad som hade hänt. Han tog det så enkelt som möjligt och han besvarade alla frågor vi hade, så efter det samtalet var jag mycket lugnare.

Jag lägger in två bilder. De får vara dock vara miniatyrer ifall att någon anser dem som stötande, men om ni klickar på dem förstoras de. Dessa bilder är tagna den 18:e, Gabriel var alltså ett dygn gammal då.

  

Där låg han och ljusbehandlas, därav ljuset och "solglasögonen". Det blir lite av en chock varje gång jag tittar på bilderna, för jag har nästan förträngt de första dagarna i Umeå. Jag grät mest, speciellt på kvällarna då vi var tvugna lämna honom. De första två dagarna var jag och Simon tvugna bo på BB då de ville ha mig under observation. Jag gick på en antibiotikakur på grund av att jag hade hög sänka. Söndagen den 19:e fick vi "flytta in" i ett familjerum som låg precis utanför Barn4 (avdelningen Gabriel låg på). Då började jag och Simon bli mer delaktiga i Gabriels tillfrisknande. Jag fick pumpa ut bröstmjölk var tredje timme och vi fick börja ge honom varje mål mat som han också skulle ha var tredje timme :-) Han blev bara piggare hela tiden, varje dag visade han stora framsteg och man kunde börja plocka bort slangar och apparaturer lite succesivt. Fredagen den 24:e beslutades det att vi skulle få åka hem, då grät jag glädjetårar!