Ungefär 55 minuter efter att Gabriel somnat fick han en "gråtattack". Jag tog upp honom och Simon gjorde iordning en flaska ersättning. Den ratade han och fortsatte skrika och gråta hysteriskt. Vi vaggade, sjöng, pratade.. Men han bara fortsatte.. Efter 30 minuter bestämde jag mig för att väcka honom (han sover fortfarande fast han skriker och gråter), men det var ju kanske inte det smartaste valet. Fast samtidigt så finns det inga rätt och fel när det gäller detta, det är så hjärtskärande att höra honom bli hes av att han skriker så mycket och känslan av maktlöshet gör mig så otroligt ledsen. Inte så konstigt kanske att jag är trött 24/7 då jag får smått ångest över kvällarna. Men hur som helst.. Han vaknade till och då la vi oss alla tre i dubbelsängen och jag började läsa en saga för honom. Efter lite bök och skrik somnade han om och Simon slocknade han också :-)

Jag hoppas att denna "fas" snart går över och att han snart får sova gott om nätterna igen. Nu ska jag lägga mig brevid mina älsklingar och beundra dem en stund innan det är dax att sova.

Godnatt.