Hela tjocka släkten var samlad hos mormor idag. Eller nja, inte riktigt, men båda mina mostrar, morbror och deras familjer. Mysigt! Jag och moster Mi surrade vikt som är det främsta vi diskuterar numera när vi ses ;-) Hon är så duktig och har tappat massor hon också! Det är som kul när man kan peppa varandra, och någon som ids lyssna på allt då förstås hihi. Jag vet att jag kan bli lite tjatig ibland, men jag är bara så jäkla STOLT över mig själv, och vet ni hur härligt känsla det är? Jag tycker att människor i överlag borde bli bättre på att "känna sig duktiga", oavsett vad det handlar om egentligen. Jag har alltid varit väldigt dålig på att ta emot komplinganger, stöter liksom bara bort dom istället. Om någon säger "Vad fin du är i håret!" kontrar jag gärna med "Nja, det är lite ojämt där, hade kunnat vara bättre". Och jag glömmer bort det viktiga ordet "Tack!". Vad hemskt egentligen att man alltid ska hitta något negativt i det positiva så att säga. Dålig självkänsla kallas det. Numera försöker jag alltid att tänka efter så att jag ALLTID börjar med ett tack. Och ärligt talat så älskar jag att få komplimganger, och jag älskar att GE komplimanger. Något så litet kan verkligen betyda mycket.

Ikväll har Malin, Johan och Stina varit över på en kaffe. Hur jäkla härligt som helst! Det var evigheter sen sist och det förgyllde min tillvaro att äntligen umgås igen!

Det känns som att vi börjat se ljuset i tunneln och komma ur mardrömmen vi levt i de sista 2 månaderna. För det har varit ett rent helvete. När januarimånad är slut kommer vi äntligen kunna pusta ut lite och komma tillbaka till vårat underbara liv tillsammans som en familj. Ingen mer ångest eller oro, det blir lite som en nystart för oss allihopa.