Vi har en liten festival i stan nu som kallas Boden Alive. Egentligen den enda helgen som det faktiskt händer något i våran lilla stad och för många bodensare är det årets höjdpunkt. Jag var ut på torsdagen med några av mina fina vänner och när vi sitter i ett öltält hör jag plötsligt mitt namn ropas upp och jag blir ombedd att gå upp på den stora scenen. Just för tillfället satt vi bakom någonting (ett litet svart tält) som dolde scenen och jag kände inte alls igen rösten. Så jag blev tvärtjurig och som en trotsig unge la jag armarna i kors och sa något i stil med "nä jag tänker då INTE gå upp dit!" Efter drygt en minuts övertalande följde alla vid vårat bord med mig mot scenen och precis när jag kommer runt det lilla tältet ser jag Simon.. Tårarna börjar rinna redan då för jag anar lite vad som skulle komma att hända! Jag kliver upp på scenen och Simon går ner på knä, öppnar upp en liten ask med två ringar i och frågar om jag vill bli hans fru! Mitt självklara svar var JA! Jag var så skakis alltså, mina ben darrade som två asplöv och jag kunde inte sluta säga "jag älskar dig!" I bakgrunden spelades Du är allt med Sonja Aldén och människor runtomkring applåderade! När vi kliver ner från scenen möts vi av min mamma + sambo och vänner som grattar oss. Så fint, jag blir alldeles tårögd.. Vilket minne!

Det som verkligen känns speciellt är att Simon har lagt ner så mycket tid och planering på detta. Att han verkligen ansträngde sig för att göra det till en oförglömlig kväll! Och ringarna är så himla fina!  Jag kan inte sluta titta på min! Bilder kommer dyka upp på både frieriet och ringarna så småningom. Har inte fått alla bilder än och så vill jag hinna kika igenom dom själv först! :-)

".. så länge livet oss förenar"