Mamma älskar dig!

Gabriel 4 dagar gammal


Gabriel 7 veckor och 3 dagar gammal

Mammas busunge!

Än en gång: ursäkta den dåliga uppdateringen!

Det har varit en lugn vecka, vi har verkligen gått på halvfart här hemma. Gabriel har fått för sig att han ska vara vaken mellan 23 - 02 varje natt :-) Så vi är rätt trötta allihopa! Visserligen är han jätte gosig under dessa timmar. Han vill äta en gång, sen ligger han bara och tittar runt lite, skrattar och mår gott!

Tidigare idag var vi alla tre upp på stan en sväng! Skulle till Åhléns och kika lite vad de hade för kort. Jag ska nämligen göra egna inbjudningskort till dopet och har redan en idé om hur de ska se ut, men hittade ingenting passligt! Så vi får gå igen imorgon då lite fler affärer har öppet. Bokia kanske har? Efter det gick vi till Gabriels farmor där vi blev bjudna på middag :-)

Nu ska jag plocka undan lite här hemma, sen blir det nog en tidig kväll!

Jag fullkomligt älskar att vara mamma! Vi bara myser hela tiden, han är så gó Gabriel :-)

Imorgon ska vi till BVC för att väga honom. Jag hoppas att han gått upp bra i vikt och att vi snart får börja låta honom bestämma när det är matdax samt minska tillmatningen. Vi måste fortfarande väcka honom på nätterna för att han ska äta, och det är inte alls populärt kan jag lova! Han brukar protestera ganska mycket :-) Imorgon får jag heller inte glömma bort att köpa frimärken. Måste skicka intyget om tillfällig föräldrapenning (från våran sjukhusvistelse) till försäkringskassan och Gabriels namn- och folkbokföringspapper till skatteverket. Oskar Gabriel Björk är hans fullständiga namn :-) Oskar är efter Simons farfar, och vi tyckte det klingade fint tillsammans med både för- och efternamn!

Ska ta en promenad till Sy- och barnvagnsbutiken imorgon också. Jag har hittat ett babygym från Fisher Price jag vill köpa till Gabriel, och det vore smidigt om det fanns här i stan. Men tyvärr så är utbudet på barnartiklar är inte det största här i våran lilla stad!

Nå ja, nu är det matdax för Gabriel och sen ska vi sova :-)
Godnatt!

Nu tänkte jag ta mig tid och berätta lite om våran vistelse på Umeås sjukhus och varför vi blev remitterade dit.
Anledningen till detta är för att Gabriel drabbades av såkallad AB0-immunisering. Den typen av immunisering uppstår då mamma och barn har olika blodgrupper. Jag är 0+ och Gabriel är A+. Under graviditeten bildade jag antikroppar mot hans röda blodkroppar. Och när han låg i magen fungerade moderkakan som ett slags reningverk och han var då helt opåverkad, men såfort han föddes och hans kropp skulle börja sköta allt började mina antikroppar bryta ned hans blodkroppar och ett bilirubin bildades och han fick gulsot (det är bilirubinet som gör dem gula). Det var blodprovet vid läkarundersökningen för nyfödda som avslöjade ett väldigt högt bilirubinvärde gentemot hans låga ålder, vid tiden för läkarundersökningen var han ungefär 6 timmar gammal.

Behandlingen till detta tillstånd beror på hur högt bilirubinvärdet är. Oftast räcker det med att barnet ljusbehandlas, de ligger då under och eller på en lampa som lyser med vanligt dagsljus eller i vissa fall måste det ske ett blodbyte. Gabriels värden vars såpass höga att han låg i "blodbytes-zonen" och det kan de inte göra på Sunderbyn och därför fick vi åka till Umeå där det finns både specialister och resurser inom detta område. Tack och lov räckte det med flera dygns ljusbehandling och Gabriel behövde inte genomgå något blodbyte.

Det blev en väldigt märklig dag - den lyckligaste dagen i mitt liv förvandlades till en mardröm. Det var kaos. Detta hade dock kunnat undvikas om vi fått någon typ av information eller liknande från Sunderbyn. Ingen läkare hade "tid" att förklara för oss vad som egentligen hänt eller varför. Vi frågade, men fick aldrig några svar. Ju mer jag tänker på hur vi blev bemötta desto mer arg och frustrerad blir jag. Jag hann många gånger tänka det absolut värsta, trodde ärligt talat att jag inte skulle få hålla honom i mina armar levande igen.. Så förbannat onödigt, då detta tillstånd inte alls är speciellt ovanligt eller farligt!

Nå ja, 21.30 flögs jag och Gabriel med ambulansflyg till Umeå, Simon fick ta sig dit på egen hand. Malin och Johan, två underbara människor ställde upp och körde honom 30 mil en fredagkväll. Kommer aldrig någonsin kunna tacka dem tillräckligt ♥ Men jag hoppas att dom vet hur mycket dom betyder för oss :-)

Väl framme i Umeå togs Gabriel omhand av sjuksköterskor och läkare, han kopplades till en massa apparater och påbörjade ljusbehandling. Simon anlände ungefär en timme efter oss. Vi fick då prata med en läkare som förklarade för oss vad som hade hänt. Han tog det så enkelt som möjligt och han besvarade alla frågor vi hade, så efter det samtalet var jag mycket lugnare.

Jag lägger in två bilder. De får vara dock vara miniatyrer ifall att någon anser dem som stötande, men om ni klickar på dem förstoras de. Dessa bilder är tagna den 18:e, Gabriel var alltså ett dygn gammal då.

  

Där låg han och ljusbehandlas, därav ljuset och "solglasögonen". Det blir lite av en chock varje gång jag tittar på bilderna, för jag har nästan förträngt de första dagarna i Umeå. Jag grät mest, speciellt på kvällarna då vi var tvugna lämna honom. De första två dagarna var jag och Simon tvugna bo på BB då de ville ha mig under observation. Jag gick på en antibiotikakur på grund av att jag hade hög sänka. Söndagen den 19:e fick vi "flytta in" i ett familjerum som låg precis utanför Barn4 (avdelningen Gabriel låg på). Då började jag och Simon bli mer delaktiga i Gabriels tillfrisknande. Jag fick pumpa ut bröstmjölk var tredje timme och vi fick börja ge honom varje mål mat som han också skulle ha var tredje timme :-) Han blev bara piggare hela tiden, varje dag visade han stora framsteg och man kunde börja plocka bort slangar och apparaturer lite succesivt. Fredagen den 24:e beslutades det att vi skulle få åka hem, då grät jag glädjetårar!