Dagen började med en lång och varm dusch för att sen kila ut i kylan. -18 stod termometern på imorse, brrr! Jobbat en långtur idag och jag var så himla trött när jag kom hem. Hann kramas lite med lillebus innan middagen och oj vad jag har saknat honom idag. Är så glad över all tid jag får med honom! Mitt älskade lilla hjärta.. Har haft en ganska dålig dag i övrigt. Jag har funderat mycket på Simons pappa och det har självklart gjort mig ledsen. Känns rent ut sagt förjävligt att han inte finns här med oss längre..

Hann iväg och träna ikväll också. 50 svettiga minuter på crosstrainern. Skönt, men jag tog nog ut mig lite väl hårt. Började frysa och fick hemskt ont i magen efteråt. Gick dock över rätt snabbt, men lite ont i magen har jag än. Skyller på att det är träningsvärk! Har galet mycket träningsvärk i armarna idag och det är HÄRLIGT! Då vet jag ju att min träning faktiskt ger något :-) Enligt min sista BIA hade jag ökat muskelmassan med ynka 100 gram, så nästa gång hoppas jag på lite mer givetvis. Hellre en mindre viktnedgång och ökad muskelmassa än bara en massa minus på vågen. Mitt nästa delmål är ju - 15 kg och det är 3,6 kg bort. Räknar dock inte med det resultatet om 2 veckor, men när jag nått det ska jag göra en liten utmaning till mig själv. Och kanske köpa lite nytt till garderoben!

Nu ska jag krypa ner under täcket. Imorgon väntar städning och så ska vi besöka öppna förskolan!

Imorse fick Gabriel vara med Simons farbror när jag gick iväg och tränade, Simon jobbade nämligen. Det hade gått alldeles fin fint, Gabriel verkar inte alls ha några som helst problem med att bli lämnad av oss. Det bådar gott inför dagisstarten :-)

Och angående dagis så har vi fått lite mera klarhet i allting. Han står just nu som 3:e reserv på vårat 1:a handsval och de 2 som var före skulle precis få sina platser vilket innebär att Gabriel är nästa barn in. Ser däremot inte så ljust ut att han kommer komma in i januari, och då är alternativet ett dagis som ligger hyffsat långt ifrån oss och på ena änden av stan och utan bil är det verkligen INTE ett alternativ för oss. Sen så har den förskolan väldigt dåligt rykte och Simon har även varit där och jobbat. Så om lillebus inte får plats nu så gör vi precis som sist - vi fortsätter köa och han får hållas hemma tills platsen blir vår. Några extra veckors eller månaders väntan är ju ingenting jämfört med de åren han faktiskt ska gå där. Men nu vet vi ju i alla fall att det är NÄRA. Tänk att det ska vara så svårt att få en jäkla dagisplats i centrum, vårat 2:a handsalternativ var också fullt. Vi har trots allt köat i 9 månader, och det tycker jag är LÄNGE. Men det är väl resultatet av stora barngrupper och nedskärningar. Med nästa barn ska jag söka plats samma dag vi kommer hem från BB.

Nu har vi föressten hängt upp julgardinerna i köket! Det blev så himla mysigt :-) Nu behöver det bara städas därinne.

Imorgon väntar jobb 7.30-16.30. Hjärtat har lovat mig middag på bordet när jag kommer hem. Sånt gillas! :-)

 Måste nog fylla på med polkagrisar. Tror det kan vara någon som har varit där och nallat! :-)

 Bild lånad från IKEA

Små ord kan verkligen ha STOR betydelse.

"Jag är glad att jag & Julia börjat umgås, "bekanta" har vi ju varit i flera år. Hälsat på stan och sånt. Rolig tjej det där, och otroligt GULLIG. När man kan ligga i soffan som två degar, då känns det bra."

Den texten fick jag läsa när jag gick in på Johannas blogg nyss. Och det är ömsesidigt vill jag lova!

Jag har pratat med Simon och han är okej med att jag lämnar ut lite av vad som hänt den senaste veckan här i bloggen. Det är mitt sätt att ventilera mig, att sörja.. Jag undviker gärna att prata om det då allting blir så himla påtagligt så det känns mycket bättre att försöka uttrycka det i text.

I fredags förlorade vi en väldigt betydelsefull person, Simons pappa, 63 år ung. Allting gick så himla fort, från relativt pigg till slutet på 1½ vecka. Har inte hunnit landa riktigt ännu, och allting känns bara så.. overkligt. Vi fick ett jättefint avslut. Jag och Gabriel var där i onsdags och vi kramades och han fick le åt alla Gabriels små upptåg. När vi skulle gå sa jag "Vi ses snart igen!" med ett leende på läpparna och tårarna i halsgropen, men redan då förstod jag att det var sista gången vi skulle ses i livet. Det var en obehaglig känsla. Simon har vakat på sjukhuset sen förra tisdagen och när han klev in genom ytterdörren här hemma fredagkväll visste jag att allt var över.. Döden har alltid skrämt mig, och inte minst nu när den varit så nära. Bara tanken på att Gabriel kommer få växa upp utan sin farfar gör så ont i hjärtat, men jag lever på hoppet att han ser allting, bara från en annan plats.. Det är trots allt skönt att Gabriel är så liten och ovetandes om alla livets tråkigheter. För honom är livet precis som vanligt och han är en liten energiknippe som alltid, det får allting att kännas lite lättare. Våran lillebus ♥ Nu ska vi bara försöka komma tillbaka till en vardag, och fixa allt praktiskt. Men vi har haft otroligt fint stöd och sällskap av människor vi tycker om de senaste dagarna.

Du är saknad!

Idag hittade jag en blogg som jag suttit och plöjt igenom ikväll, http://kroppsbild.wordpress.com/. Här visar kvinnor och män i olika åldrar och storlekar upp sina kroppar! Verkligen intressant att både läsa och titta på bilderna då det verkligen betonar att ALLA ser olika ut och att vågen inte alltid "talar sanning". Det enda jag inte gillar är gubbarna som tagit nakenbilder. Jag vill inte se era snoppar och det finns faktiskt kalsonger!

Nåja, hur som helst blir jag så himla förundrad över hur olika människors kroppar kan se ut trots tillexempel samma vikt och längd. Samtidigt som jag blir lite smått oroad över hur jag kommer se ut när jag är "klar" med min viktnedgång. Jag har alltid haft breda höfter, det liksom ligger i släkten och ibland är jag livrädd att de alltid kommer se ut såhär, att de inte alls minskar. Jag vill inte se ut som ett päron.

Jag får ofta frågan numer vad min målvikt är, och ärligt talat så har jag inte någon målvikt. Jag har aldrig varit så smal som jag tänkt bli nu så jag har ingen aning om hur jag kommer se ut. Jag har försökt föreställa mig som "smal" men det är omöjligt! Förväntar mig heller inte att bli jättesmal, eller jag får i alla fall för mig att det inte är möjligt med tanke på min kroppsform i övrigt. Mitt stora mål är i alla fall att bli NÖJD, så jag kommer köra på tills jag kommer till ett stadie där jag känner mig fin, och ändå håller mig inom ramen för att vara hälosam. Man ska ha i genomsnitt 16,7 kg fett i kroppen, just nu har jag cirka 34 kg. Alltså ska 18 kg fett bort, så med lite ökad muskelmassa samt allt annat man går ner så skulle jag tippa på ungefär 20 kg till. Kanske mindre, kanske mer. Det är ingen idé att ens spekulera i det :-) Jag hoppas bara att jag kommer slippa en massa löst hängande hud. Tydligen har huden svårare att dra ihop sig om man haft mycket vätska i kroppen under graviditeten och jag samlade ju på mig en hel del. Fick ju inte ens in fötterna i foppatofflorna! Dessvärre har ju endel vätska stannat kvar i kroppen även efter graviditeten, men det hoppas jag kunna råda bot på nu genom att bli lite lättare! Men det är det fina med just BIA-mätningarna. Att man ser hur kroppen mår inombords. För som sagt,  vågen talar inte alltid sanning och absolut inte heller BMI. BMI ids jag inte ens räkna med eftersom jag tycker det är så fruktansvärt missvisande.

Men ta en kik in dit, jag tycker det är så himla modigt av alla som skickat in bilder på sig själva! Alla har vi olika kroppsideal och normer över hur man "ska se ut". Och det gör mig glad att läsa om dom som faktiskt är nöjda med sin kropp, tänk vilken härlig känsla! :-)

Glädjen efter min BIA byttes på bara ett par sekunder ut mot tårar och oro.. Hua..

Britta har varit hit idag. Lillebus blev överlycklig och ville visa henne alla sina leksaker i sitt rum, gullungen! Det är härligt att hon är hemma nu i några dagar.

Ikväll har jag och Gabriel varit hos Johanna och Daniel. Lika roligt som alltid! G hittade sig en ny lekkompis (Daniel) och han ville inte riktigt därifrån när det var dax att kila hemåt. Jag fikade faktiskt 2½ blåbärsmuffins, åh. Jag kunde inte tacka nej, dom så himla goooda! Hoppas jag har möjlighet att ta mig iväg och träna i veckan. Jag behöver det verkligen.. Kanske att min snälla mamma kan ställa upp som barnvakt..?

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och vänta på att mitt stora hjärta kommer hem ♥

Wiiii!

-4,2 kg på 3 veckor! -11,6 kg totalt!!! Det är i snitt 1,5 kg i veckan :-) Och jag har tappat 7,8 kg rent fett allt som allt! Jag är så obeskrivligt glad, och lättad framförallt.

Vilken kanonstart på dagen!

Somnade väldigt sent inatt, sov oroligt och jag kunde inte alls komma till ro. Har i alla fall drömt att jag köpte mig en vit Kitchen Aid, vilken lycka, desto mer besvikelse när jag vaknade. S gav mig sovmorgon till 9, han är bäst mitt hjärta.

Efter lunch gick jag och lillebus ut på promenad. Han sov en stund och vaknade lagom tills vi skulle in på Åhléns och prova tomteluvor. I veckan kommer Johanna hit och fotar honom till julkorten som det börjar bli lite brådis med. När vi kom hem och jag skulle blanda min shake insåg jag att jag glömt handla hem mjölk och jag orkade verkligen inte klä på Gabriel alla ytterkläder igen så jag valde att helt enkelt skippa shaken - dumt val! Fick världens blodsockerfall och jag blev yrslig och skakig i benen. Knaprade snabbt i mig 3 smörgåsrån och då blev det lite bättre. Vi brukar ju alltid ha banan hemma, men såklart inte idag.

Ikväll har vi haft Krister på besök. Jag är så glad att Simon.. VI har en sån fin vän som Krister i våra liv.

Och imorgon kommer Britta hem!! Jag har saknat henne extra mycket de senaste dagarna och verkligen önskat att hon vore närmare, så när hon ringde idag och sa att hon kommer imorgon.. ja, det betydde så otroligt mycket! Att hon tar sig tid.. Jag blir tårögd bara jag tänker på vilken underbar människa hon är!

Imorgon är det dax för nästa BIA och jag räknar väl inte direkt med några höjdarsiffror. Jag hoppas ju på -10 kilo totalt, men just nu känns det väääldigt avlägset. Jag behöver få se bra siffror igen för just nu är både min kropp och hjärna ur balans och jag måste hitta FOKUS igen. 

 
Som ni ser är det inga mästervärk direkt, men de var inte alls lätta att dekorera. Det är alltså 4 tårtor totalt och gjort på polarbröds "vetevikare" och innehöll skinkost, vispad grädde och rökt skinka. Som stora ost- och skinksmörgåsar var det ;-)

Det var så skönt att komma iväg på egen hand idag. Åkte ju med Johanna och Daniel till Luleå. Har i princip bara varit ensam hemma i veckan så idag fick Simon och Gabriel lite pappa&son mys.

Det blev ingen diskmaskin, efter många om och men bestämde vi oss för att vänta. Visst, det var det ett kanonpris men det kommer fler tillfällen. Kanske man kan slå till på mellandagsrean. Vi har också besämt oss för att avboka hotell i Piteå. Känns verkligen jätte tråkigt då vi båda såg framemot det så himla mycket, men vi kommer inte kunna slappna av efter allt som varit denna vecka då läget verkar försämras så vi får ta det efter nyår istället.

Kom i alla fall inte tomhänt ifrån Elgiganten, en perkolator fick följa med! Den lilla vi fått låna av mamma har även den gått sönder i veckan. En C3 blev det, inte i borstad stål som jag helst ville ha, men jag kände att det inte var värt 200:- extra för en sådan småsak.

Hämtade ut fotona från 1-års fotograferingen också och de är helt galet fina, eller modellen är galet fin rättare sagt! Köpte ramar och passepartouts på Gallerix också. Allt fanns dessvärre inte, så jag får vänta tills nästa IKEA-tripp till att köpa den sista. Det kommer bli så fint och livligt här hemma med foton på vårat lilla hjärta! Det blev ett dyrt kalas alltihopa, men det är så värt det med tanke på vilka fina minnen man får!

När jag kom hem var Linn redan här och vi hann umgås en stund innan hon var tvungen kila till jobbet. Och då hann vi inte vara ensamma länge så kom Kristina och Vendela hit. Och som jag skrivit tidigare, Gabriel tycker verkligen om lilla V. Och det är ju inte så konstigt med tanke på hur sockersöt och omtänksam hon är! :-)

Nu ska jag alldeles strax ta tag i disken efter middagen.. Uh.. Men jag intalar mig själv att jag skulle tycka det var lika jobbigt att plocka in disken i en diskmaskin, och när man väl står vid diskbänken kan man ju lika gärna diska förhand..
Nåja, vi har haft en toppendag hur som helst med fina vänner! :-)

Idag känns allting lite bättre, börjar som smälta alltihop. Har trots det inte orkat svara på vidare många sms eller samtal. Men de fina orden värmer extra mycket i hjärtat, jag har så många underbara människor omkring mig. Men situationen är ingenting jag vill prata om egentligen, av respekt.

Har tränat på morgonen som vanligt, men jag hade inte alls samma energi som jag brukar. Inte så konstigt i och för sig, så det blev lite halvtaskigt gjort. Men jag tog mig iväg i alla fall!

Har varit på stan en snabbsväng med Linn också. Glömde dock köpa det jag skulle dit för - en tomteluva åt lillebus, istället köpte jag en kylskåpsmagnet med texten en familj är en liten värld skapad av kärlek. Word! Älskar kylskåpsmagneter med text, har två som jag fått av Britta som pryder kylskåpet sen många år tillbaka.

Imorgon är det fredag och jag är lite sugen på att gå ut och ta ett glas vin, det hade varit mysigt. Men jag vet inte riktigt om jag är sugen på att skicka i mig en sån kaloribomb? Beror väl på omständigheterna och om jag får något sällskap.

Det är så härligt att träna! Hade kunnat stå en evighet på crosstrainern imorse om det inte vore för att jag var tvungen hem så Simon kunde kila iväg på jobbet, men 65 minuter fick räcka! :-) Blev såklart lite styrketräning också, men det är inte lika roligt. 

Jag och lillebus har varit ut med pulkan även idag, men det blev bara ett par minuter för sen höll han på att somna! Och det såg inte alls bekvämt ut så då gick vi in en stund och har legat och myst på soffan och nu vilar han och det ska faktiskt jag också passa på att göra.

Skulle boka in mig på ett pass ikväll men step in´s hemsida funkar inte! Tokigt! Fast jag har väl egentligen bestämt mig redan för att vara hemma med mina älsklingar istället, hinner ju träna imorgon :-) Men det är bara så svårt att matcha in träningen med S arbetstider så det gäller att passa på när tillfälle finns!

Nu ska jag ta min efterlängtade powernap! Och när S kommer hem från jobbet har han med sig mat från Dagoberts, nam nam! Orkar varken med att handla, laga mat eller diska idag.

Goddag!

Ute snöar det det och det är så himla mysigt! Jag och Gabriel har varit vakna sen 6.15. Då mös vi ner oss i soffan och tittade på slutet av I drömmarnas trädgård, oj vad Gabriel älskar det barnprogrammet. Han blir toklycklig direkt han hör intromusiken. Han har ju en Iggle Piggle docka som dansar, sjunger och busar, men den är han ännu lite för liten för så den åker bara fram då och då. Så allt som har med I drömmarnas trädgård att göra står högt upp på önskelistan till jul!

Nu ska jag (hör och häpna) sminka mig och så passa på att städa lite snabbt under tiden lillebus vilar och när han vaknat går vi ut med pulkan. Gabriel har väldigt intresserad av den på morgonen så vi får väl se vad han tycker om att åka i den!

Gabriel och Iggle Piggle 23 juli

Idag slog det mig att jag ska hålla på med PREnet i ungefär 7 månader till. 7 månader, är inte det en evighet?! Än så länge älskar jag det, tycker det är så enormt skönt att alltid veta vad jag ska dricka till frukost och lunch och så älskar jag jordgubbsshaken! Om 2 veckor har jag nästa BIA och jag hoppas verkligen att jag då ska ha klarat mitt andra delmål, -10 kg.

Jag är verkligen stolt över vad jag åstadkommit och PREnet är verkligen så rätt för just MIG. Det är ofattbart hur många år jag har slösat på att vara överviktig och jag kan inte förstå att jag inte tagit tag i detta tidigare. Men jag har alltid varit tjock, så jag har liksom bara sett det som en del av att vara just mig, men jag har aldrig trivts med det. Under 4 månader 2007 gick jag ner 11 kg, men där stannade det av och den vikten var jag ändå rätt bekväm med. Det är 13 kg från nu, och det känns verkligen inte långt borta. Jo, om jag jämför min kropp då och nu, men jag vet att jag kommer klara det och mer därtill. Men då har jag ju faktiskt varit gravid och då är det ju fullt normalt att kroppen förändras. Lite slapp hud här och var :-) 

Jag ångrar att jag inte tog någon helkroppsbild just innan jag började med PREnet för att kunna jämföra, och nu känns det inte som någon idé då jag själv insett vilken skillnad dessa 7,4 kg faktiskt gjort! Visserligen kommer jag nog inte vilja titta på bilderna så ofta, men det kan vara bra med en påminnelse då och då när man kämpar för att behålla vikten. Det som skrämmer mig just nu är just vad som händer när jag gått ner det jag vill. Kommer hela mitt liv vara en viktkamp? Men jag ska försöka att inte spå i framtiden, utan att leva i nuet. Det blir vad det blir, och smal ska jag blir oavsett! :-) Har mina "skinny-jeans" i byrålådan som bara väntar på att användas igen!

13 kg lättare oktober 2008. Detta är min PEPPbild och nu har jag tänkt ungefär 10 kg mindre än då.